Tillväxtultraljud och växande mage...

Häromveckan var det nytt tillväxtultraljud, och trots att det inte hänt mycket med min vikt de senaste veckorna skvallrade ju SF-måttet om att det åtminstone hänt något därinne. Mycket riktigt hade kottarna lagt på sig duktigt och låg nu nästan på enlingkurvan. Väldigt jämnstora var de också.

Tvilling 1 låg kvar med huvudet neråt och hade en beräknad vikt på 1986 g (-2,5% avvikelse).
Tvilling 2 låg fortfarande i säte och beräknades väga 2021 g (-0,8% avvikelse).
(Detta var i vecka 32+3 om jag inte minns helt fel.)

I övrigt såg det också fint ut - hjärtaktivitet, flöden och fostervattenmängd, så vi gick därifrån väldigt nöjda.

Var hos barnmorskan i måndags och även där var allt i sin ordning. Så kottarna verkar må toppen. Jag mår mindre bra. Har knappt fått sova senaste tiden. Lergiganen har slutat göra sitt jobb så i torsdags skrev läkaren ut Propavan i stället. Nu har jag fått sova lite bättre några nätter, men zombiekänslan sitter i. Man blir rätt seg dagen efter av Propavan, men hoppas det går över när kroppen vant sig vid dem.

Fotade magen nyss och den börjar sakta men säker ändra form från bowlingklot till gigantisk melon. Avlång liksom. Snart får jag köpa en släpkärra att lägga den på.

Magbild v 32 + SF-kurva

SF-mått, v 31+2: 36 cm.



Magbild v 31+5.

Ett par nätter på SöS...

Var hos BM i onsdags igen. Magen hade tagit ett skutt och SF-måttet var nu på 36 cm.
Hade kvällen innan haft mycket sammandragningar, flera timmar med 3-4 minuters mellanrum. BM sa att jag skulle ringa till förlossningen om det fortsatte så, och på onsdagskvällen var det återigen timme efter timme med täta sammandragningar.

Efter mycket tvekan ringde jag till sist till SöS som tyckte jag borde åka in. Sagt och gjort, och kvar blev jag. CTG-koll visade att sammandragningarna fortsatte frekvent. Urinprovet visade vita blodkroppar så de misstänkte UVI och satte in antibiotika. När det var dags för koll av livmodertappen visade det sig att den blivit påverkad. De kände och mätte på ett ungefär, kom fram till ~20 mm, mjuk och att den var öppen för ett finger. Skrevs in och fick en bricanylspruta i benet för att sammandragningarna skulle avstanna.

Mindre kul natt blev det. Skulle egentligen vidare till avdelning 63, men då det var fullbelagt där fick vi stanna på förlossningen. Sängarna där är mer som hårda britsar och jag fick inte en blund på hela natten. Blev väl inte direkt lättare att vaggas till sömns av avgrundsvrål från rummen intill.

Nytt CTG morgonen efter. Sammandragningar även då, men kottarna verkade må fint som tur var. Blev flyttad till avd. 63, och fick en första kortisonspruta för att påskynda kottarnas lungmognad ifall att det skulle sätta igång. Sedan nytt ultraljud på livmoderhalsen. Drygt 19 mm (bör vara typ 40 mm om det ska vara optimalt, men nedre gränsen som är "ok" är 25 mm), och lite öppen. Dessutom hade livmoderhalsen börjat öppna sig inifrån också. "Tvilling ett" ligger med huvudet rakt ned och trycker på. Bådar i alla fall gott för en vaginal förlossning! :)

Det som gäller är således att ligga ned och vila. Upp på toa och liknande är ok, men inte mycket mer. Ju mindre sammandragningar desto bättre för att inte ytterligare försvaga livmoderhalsen.
Mer bricanyl med den efterföljande trevliga biverkningen att skaka likt en mångårig pundare på avtändning. Men fick i alla fall hela 4 timmars sömn denna natt (2 i taget).

Igår fick jag andra kortisonsprutan och sedan det glada beskedet om hemgång, med ordination sängläge och fortsatt knaprande på antibiotikan. Blir sammandragningarna återigen frekventa ska jag ringa förlossningen igen.

Sjukt skönt att komma hem. Har aldrig uppskattat min säng så mycket förut. :) På torsdag är det dags för tillväxtultraljud igen och jag håller tummarna för att de nu ligger på över 1500 g och gärna lite (eller mycket) till.

Magbild vecka 30

Barnmorskebesök v30 (29+3)

Pustar uuuuuuuuuuut efter att jag igår fick min sjukskrivning beviljad av Försäkringskassan. Sjukt skönt att kunna släppa den oron!

Igår var jag även hos BM igen och allt ser fortfarande bra ut.

Min vikt: 71,5 (+10 kg)
Blodtryck: 125/70
Blodsocker: 4,2
Vänster kottes hjärtljud: 150
Höger kottes hjärtljud: 145
SF-mått: 32 cm

De senaste nätterna har jag faktiskt fått sova ganska bra, så Lergiganen verkar göra sitt jobb. Fick en ny läkartid nästa vecka för mer recept.

Idag är jag dock svintrött av någon anledning. Känner mig jättetung, varm och svullen och allmänt irriterad. Rastlös, men samtidigt för orkeslös för att aktivera mig. Värsta kombinationen. Stå upp gör ont, sitta gör ont och jag får ingen luft, ligga ner... samma sak. Hopplöst. Sitter som en jävla påse nötter, ryggen pallar inte. Blä.

Tillväxtultraljud, v 29 (28+3)

I morse var vi på TUL och fick till vår stora lättnad se att allt står helt rätt till i magen! Tvillingarna var ganska lika i storlek och "ettan" (vänstra tvillingen) ligger i nuläget med huvudet nedåt, vilket ju bådar gott inför förlossning. Vill ju helst slippa snitt, så jag hoppas att hon inte vänder sig. Den andra tjejen låg högt upp i säte, tvärs över magen. :)

Tvilling vänster vägde 1225 g (-6% enl. kurvan)
Tvilling höger vägde 1196 g (-8,2% enl. kurvan)

Hade läkarbesök efteråt och fick Lergigan för sömnen. Hoppas att jag får sova mer än ett par timmar i natt.


Tvilling vänster, 1225 g



Tvilling höger, 1196 g

Magsparkar

Barnmorskebesök v 28 (27+3)

Dags för BM-koll igen, och jag passade på att gnälla över det mesta. Värmen, sömnen, halsbrännan... Har nu köpt upp ett litet lager med tre olika receptfria mediciner (Gaviscon, Novalucol och Omeprazol) mot halsbränna, så får vi se vilken som fungerar bäst.

Om sömnen är lika kass kommande vecka ska jag be läkaren om Lergigan. Det ska tydligen kunna hjälpa. Blir sjuk i huvudet på riktigt snart om jag inte får sova bättre.

Kottarna verkade må utmärkt idag också. Höger-kotten hade puls på 157 och vänster-kottens låg på 154. SF-måttet landade på 30 cm. Blodtryck på 105/65, blodsocker på 4,5 och vikten var nästan densamma som sist, denna gång 72 kg.

Eftersom jag haft en del klåda senaste tiden ska jag ta ett gallsyreprov imorgon bitti bara för se så jag inte har någon leverpåverkan som kan skada kottarna.

Om en vecka är det ultraljud! Känns verkligen på tiden att få se dem igen.

Magbild v 28 (27+1)

Skötväska

Tror jag har hittat den nu. Skötväskan.

SKIP HOP DUO DOUBLE DELUXE


- Hänger säkert på tvillingvagnen och kan bäras på axeln
- Patenterade och justerbara spännen på barnvagnsremmarna
- Justerbar och borttagningsbar axelrem
- Tillverkad i mycket tålig och hållbar canvas
- Kan tvättas i maskin
- Mjuk skötmadrass är inkluderad
- Sidofickor för flaskor
- Axelremmen har ett mjukt, borttagbart axelskydd
- 16 fickor totalt, varav ett med dragkedja for t ex plånbok och nycklar. Flera fickor för flaskor
- Insida i ljus färg gör det lättare att finn babyns saker
- Magnetlås stänger väskan

Försäkringskassan

Nu liksom i vintras när jag skulle ansöka om sjukpenning har jag en klump i magen. Fruktansvärt orolig att de inte ska godkänna min sjukskrivning, så jag får gå utan pengar ända till oktober. Har läst och hört så mycket skräckhistorier - folk med hjärntumörer som tvingas arbeta och liknande.

Jag tycker att läkaren varit väldigt tydlig och klar i mitt sjukintyg och jag hoppas verkligen att jag får en förstående handläggare som inte fnyser och tar fram stora "NEJ"-stämpeln.

Är det risk för att jag föder för tidigt om jag inte vilar så vore det ju sjukt att neka. Tycker jag. Vad FK tycker återstår alltså att se.

Det handlar i slutänden inte om mig, utan om kottarna och att de ska få de allra bästa förutsättningarna att växa sig starka och friska.

Papperen är nu ifyllda och ska postas i helgen. Sedan är det bara att vänta.

Barnmorskebesök - v 26 (25+3)

Dags för besök hos BM igen. Kommer dugga tätt med kontroller fram över känns det som. Varannan vecka och däremellan läkarbesök + UL då och då.

Idag kollades blodtryck (110/60), SF-mått (28 cm), vikt (71,5 kg) och kottarnas hjärtljud. Hjärtljuden var starka och pulsen snabbare än sist (nu drygt 150), antagligen eftersom det var cirkus därinne när hos lyssnade. Hörde massor av sparkar och rörelse. :)

Viktuppgången känns sisådär... nu +10 kg sedan inskrivningen. Tänk om det blir 10-15 kg till? Av vad jag läst verkar det i alla fall individuellt när under graviditeten man går upp som mest. Så jag hoppas att jag inte tillhör de som ökar mest typ sista 10 veckorna eller något.

Ska tillbaka till MVC imorgon bitti och lämna urinprov igen också, för säkerhets skull pga av att jag haft ganska mycket sammandragningar.

Allt tyder hur som helst på att kottarna mår fint därinne!

Hittade en bild som visar medelvärden för SF-mått för enlinggraviditeter och tvillinggraviditeter. Mina mått är de blå kryssen.

Att köpa!

Amningskudde
Amningspump
Kläder till kottarna (strl 50-56)
- 4 pyjamas med fötter
- 12 st bodies
- 8 st byxor
- 8 par strumpor
- 4 mössor
- 4 mjuka snuttefiltar
- 2 fleeceoveraller
- Stor fleecefilt
Skötbädd
Skötbord
Blöjor (1 pkt newborn 2-4 kg, 1 pkt baby 3-6 kg)
Tvättlappar (frotté)
Tvättlappar (blöta)
Badbalja
Badhandduk (x2)
Barnvagn
Bärsele/Bärsjal (x2)
Skötväska
Spjälsäng (x2)
Spjälskydd (x2)
Madrass (x2)
Filt (vagn o mys hemma)(x2)
Täcke (säng o vagn)(x2)
Kudde (säng o vagn)(x2)
Sängkläder (säng o vagn)(x2)
Madrasskydd säng(x2)
Babysitter (x2)
Babygym
Termometer (rumpa)
Nappar
Nappflaska (x2)
Toalettsaker (Inotyol till rumpa, babypuder, babyolja, nagelsax, Renässansdroppar, Näs-Frida)

Tackar vår kära vän E. för denna lista! :)

Hej, hej, tjena.

Pappa till kottarna här som fått tillgång till att skriva på bloggen vilket känns jobbigt, bra och roligt;

Jobbigt eftersom det här med publik (även om det är anonymt) pladdrande på Internet var något jag slutade med för åtta år sedan.

Bra eftersom jag tror det kan bli en bra kommunikationskanal för mig och Mamma Kotte. Vi är båda barn av kommunikationssamhället och har lättare att uttrycka oss konstruktivt genom skriven text i diverse digitala medier :)

Roligt eftersom det här kommer vara något som kommer finnas kvar hos familjen, för alltid. En upplevelse, tankar och känslor som blir dokumenterad grundligare än generationen innan oss. Kom igen, våra föräldrar: Ett fotoalbum med gulnande bilder. Det förmedlar inte riktigt på samma sätt som en blogg med tankar, bilder och filmer.

Första tanken var att skriva ett inlägg som sammanfattade allt, jag känt fram till dags datum, men det blir ju varken roligt eller bra. Jag får helt enkelt spara på tankarna och återkomma.

Magbild v 25

Magcirkus

Kottarna gör sig verkligen påminda nu, flera gånger om dagen har de sparksessioner i magen. Mysigt!

Var hos BM och mätte magen i tisdags - 25 centimeter i SF-mått. Var då i 23+1 tror jag.
Fick lyssna på kottarnas hjärtslag också. Lät typ som små ångbåtar. Vänstra tvillingen hade ca 145 i puls, och den högra ca 148.

Men det är löjligt vad jag längtar efter dem. Vill mest snabbspola nu. :)

Magbilder v 12-22

Rutinultraljud

Häromveckan var vi på RUL och fick veta att vi ska få två små flickor! Allt såg jättebra ut och vi fick med oss en dvd med inspelning från undersökningen.

De sparkar och viftar och gäspar och är så galet söta. :D
Klippet kommer här... (det är stillbild några sekunder innan filmen börjar).

Magen vecka 17+0

Har varit lite dåligt med bloggandet känner jag. Här kommer i alla fall en ny magbild. :) UL igen om 2 veckor. Då kanske vi får reda på vad det är för kön. Spännande!

Ultraljud!!!

Idag var vi på ultraljud och hälsade på kottarna! Det blev plötsligt ännu verkligare - de är ju verkligen bebisar nu, om än väldigt små. Sparkade och sprattlade och sträckte på benen därinne. Helt galet. Nu känns det inte lika skört längre på något sätt. Jag hoppas att jag kan släppa oron - det känns i alla fall så.

Vecka 14 (13+6)

Vecka 14

Kroppen: Hormonförändringar kan visa sig genom att huden på mamman blir mörkare på vissa ställen, kvinnor kan få en vertikal mörk rand från naveln och neråt samt mörkare bröstvårtor. Randen brukar försvinna efter förlossningen, men man ska vara försiktig med att sola för mycket under graviditeten eftersom man även kan få andra pigmentfläckar som kanske inte går bort. Du kan bli snabbare andfådd eftersom blodvolymen i kroppen börjar öka.
De flesta börjar få en liten mage. Om du tidigare fött barn blir magen oftast större mycket tidigare.

Fostret: Öronen är placerade där de ska vara och har fått den rätta formen. Alla större organsystem är nu färdiga och njurarna tillverkar urin. Fostret befinner sig nu i en snabb fas av tillväxt. Benen är längre än armarna och det finns gott om fostervatten som fostret simmar runt i.

Tick tack...

Känns som tiden går en aning snabbare nu sedan jag börjat jobba heltid igen. Snart vecka 15.

Igår vad jag hos BM eftersom min oro dragit igång igen. Lever dom därinne? Borde inte magen synas mer? Hon sa att livmodern precis kommit upp ur bäckenet nu och att förstagångsmammor ofta inte får mage tidigt. Sedan kände hon på magen, hittade livmoderkanten och visade ungefär hur mycket den kommit upp. Helt normalt var det i alla fall sa hon, men jag fick ändå en extra UL-tid på måndag, bara för att få kolla om kottarnas hjärtan slår.

I övrigt mår jag bättre, inte alls mycket illamående nu. Däremot dras jag med jävligt jobbig huvudvärk mest hela dagarna. Huvudvärken i sig är egentligen inte så kraftig eller bultande. Det är mer som en band över panna och ögon som känns svullet och varmt på något sätt. Lite som när man är förkyld, fast jag är inte förkyld. Vill helst ligga och vila med en kall, blöt handduk över panna och ögon. Värst är det på jobbet där jag ju sitter framför en datorskärm hela dagarna.

BM sa att jag inte ska oroa mig så mycket för att ta alvedon. Vet ju att alvedon är ok, men har ändå velat låta bli så gott jag kan. Sedan rekommenderade hon mig att 1. Gå på massage, 2. Gå till en optiker. Tydligen kan synen försämras under graviditet!

Vecka 13 (12+6)

Vecka 13

Kroppen: Nu börjar den andra delen av graviditeten och känslan av att vänta barn har ofta infunnit sig. Du känner dig lite lugnare, då största risken för missfall är över.
Det är rimligt att gå upp 300-400 gram/vecka. Nu brukar illamåendekänslorna och den värsta tröttheten avta. Vissa kan redan känna fosterrörelser, men det är ganska ovanligt. Det är svårt att skilja fosterrörelser från vanligt bubbel i magen. När man ligger stilla i sängen kan det vara lättare, känner man ett litet sprattel en bit nedanför naveln och det inte åtföljs av något kurrande ljud är det mycket troligt att det är just fostret som rör sig.
Tänk på att ta hand om dig själv och vila lite extra. Arbete och fysisk aktivitet är helt ok, men undvik stress.

Fostret: Benvävnad skapas och revben kan ses på ultraljud. Fostret kan öppna och stänga sin mun, suga och svälja, gäspa och sträcka på hela kroppen. Lungorna är färdiga och fostret börjar röra på bröstkorgen som om det andades, men syret kommer genom blodet. Att fostret tränar att andas i vatten är bra för lungorna, från samma ögonblick barnet kommer ut och navelsträngen klipps av så måste andningen fungera perfekt. Vattnet trycks ut ur lungorna precis vid förlossningsögonblicket och från att vara vattenvarelse börjar barnet andas luft genom munnen och näsan. Hos flickorna finns nu miljoner ägganlag i de omogna äggstockarna och pojkarna börjar bilda manligt könshormon.

Magen - v12 vs v13

Sakta men säkert...

Vecka 12 (11+5)

Vecka 12

Kroppen: Risken för missfall minskar nu. Av de missfall som inträffar så sker drygt 90 procent före utgången av vecka 12. Om du skulle få en mindre blödning betyder det inte att ett missfall är på väg. Om det inte är blodfärgat eller rinner så kan det bero på andra orsaker som till exempel lågt liggande moderkaka. Om moderkakan är placerad långt ned mot livmoderhalsen kan det uppstå en liten blödning från kanten av moderkakan.

Placeringen av moderkakan kan ses med hjälp av ultraljud, på de flesta brukar den dras uppåt i takt med att livmodern växer och då slutar dessa mindre blödningar. Under de tre till fyra sista månaderna ska du däremot söka läkare även vid smärre blödningar.

Moderkakan har tagit över tillförseln av näring och syre till barnet. Moderkakan och fosterhinnorna skyddar även barnet mot infektioner. Som skydd för bakterier bildas det också slem i körtlarna i livmodertappen.

Du bör ändå avstå från att äta sådant som kan innehålla bakterier och parasiter som är skadliga för barnet under graviditeten. Vanligtvis har illamåendet och tröttheten börjat avta efter de första tolv veckorna. Vissa har gått upp några kilo i vikt, andra kan i stället ha gått ner något.

Nu har du säkert haft ditt inskrivningssamtal med din barnmorska. Om inte så är det hög tid nu.

Fostret: Fostret är cirka sex centimeter stort och väger cirka 15 gram. Fostret börjar röra sig spontant, vrider på huvudet, hickar och rör på fingrarna som dessutom har fått fingeravtryck. Nu börjar fostret också reagera på mammans lägesändringar.

Sooooooooon....... :D

Nu är det bara ett par dagar kvar tills jag kan lägga första trimestern bakom mig. Dessutom har illamåendet börjat försvinna - äntligen. Känns som jag har en betydligt trevligare tid framför mig nu, även om humörsvängningarna gärna kunde få lugna sig lite också...

Min mage är helt galen nu. Den är som vanligt när jag vaknar på morgonen, men under dagens gång allt eftersom jag äter så växer den till overkliga proportioner. På kvällarna ser jag ut att vara i 7:e månaden eller någon. Fan, jag vill ju ha den riktiga bebismagen, inte bara en plufsig kagge fylld med luft och svullna tarmar. :(

Igår var vi på läkarbesök på MVC för att diskutera bl. a. fosterdiagnostik igen. Jag var osäker och velig ända fram tills vi satt i rummet och började prata lite. Då kändes det plötsligt bara fel att göra testerna. Så vi tackade nej, och läkaren bekräftade att hon trodde det var en klokt beslut. Vi är ju inte i någon riskgrupp vare sig åldersmässigt eller på andra sätt. Så nu lägger vi den oron åt sidan.

Förra helgen var vi på Babyland och IKEA för att kika på vagnar och sängar och annat smått och gott. Herregud vilket jäkla utbud av prylar. Man kan fråga sig hur många av dem man egentligen behöver. Men jag blev kär i ett par babybodies med tillhörande små mössor, så de köpte vi. Kanske blir kottarnas allra första egna kläder, vem vet. Fast med tanke på att de säkert kommer för tidigt vore det nog smartare att köpa prematurstorlekar istället för de "minsta" stl 50.

Vecka 11 (10+5)

Vecka 11

Kroppen: Det syns fortfarande inte att du är gravid, men du kan känna det mycket tydligt. Den trötthet som många känner är ett tecken på att man ska ta det lugnt. Vissa kan känna sig svimfärdiga om de tvingas stå upp en längre tid, till exempel på bussen. Det beror på att blodtrycket är lägre.

Fostret: Huvudet är nu rundare och ögonlocken är tydligare, de har redan öppnats och kan slutas vid beröring. Händerna kan också stängas vid beröring. Nu är fostrets alla viktiga organ i stort sett färdiga och ska bara växa i storlek. Ännu kan du inte känna att fostret rör sig, men vid ett ultraljud kan man se rörelser.


Källa: Familjeliv.se

Fosterdiagnostik?

Inskrivningen är avklarad - herregud vad mycket som skulle avhandlas där, blev helt slut. :)

Nu måste vi bestämma oss för hur vi vill göra med fosterdiagnostik och jag tycker det är så himla svårt... Det är ju alltså KUB-test i första hand eftersom jag inte är över 35 år. Blodprov tas och sedan mäter man nackspalten hos fostren på ultraljud. Dessa värden används sedan för att räkna ut sannolikhet för kromosomavvikelser. Får man ett värde som är högre risk än 1/200 så erbjuds man att gå vidare med fostervattenprov.

Frågan är ju vad man skulle göra om det visade sig finnas kromosomavvikelser. Jag vet inte hur jag skulle reagera. Jag vet att jag skulle älska mina barn oavsett, men jag är rädd att inte klara bördan. Rädd att jag inte har egenskaperna som krävs för att kunna ta hand om ett handikappat barn.

Hela livet vänds redan upp-och-ned i och med att man blir förälder för första gången. Sedan är det dessutom två bebisar på samma gång, vilket är grymt roligt men också har gett upphov till mycket oro över hur det ska gå. Tanken på att därtill lägga svåra handikapp... Jag blir så förvirrad.

Ibland önskar man nästan att man inte kunde ta reda på så mycket som man faktiskt kan idag.

Kottarna säger hej!

Så har ännu ett ultraljud gjorts, med resultat över all förväntan. Kottarna levde båda två och hade dessutom vuxit enligt kurvan. Läkaren var nöjd och sa att missfallsrisken nu ligger på under 2%. Dags att på riktigt börja släppa oron nu med andra ord. Otroligt skönt!

Lite bilder är förstås på sin plats:





Som pyttesmå rymdvarelser! :D

Vecka 10 (9+1)

Vecka 10

Kroppen: Nu är det många som är känsligare än vanligt. Det beror på att man påverkas av en mängd hormoner. Trötthet, irritation och många funderingar kring framtiden är vanligt. Som partner kan det vara svårt att förstå vad som händer då det ofta går mycket fort från det att den blivande mamman mår bra till att hon känner sig gråtfärdig.

Alla kvinnor som fyller 35 år innan barnet föds erbjuds ett så kallat KUB-test, men även yngre kvinnor kan göra det vid särskilda omständigheter. KUB-testet används för att beräkna sannolikheten för att du väntar ett barn med Downs syndrom. KUB-testet består av en ultraljudsundersökning där man mäter nackuppklarningen (NUPP) hos fostret, samt ett blodprov som tas minst fyra dagar före ultraljudet.
Om testet visar på riskfaktorer kan man gå vidare med ett fostervattensprov eller moderkaksprov. Dessa provtagningar är dock inte riskfria, utan kan innebära en ökad risk för missfall.

Fostret: Nu är embryoperioden över. Moderkakan gör sig redo att ta över näringstillförseln. Det tar dock ett par veckor för moderkakan att mogna innan den kan överta gulkroppens funktion. Fingrar och tår är helt åtskilda och smaklökarna börjar bildas. Nu kan man skymta början till alla 20 mjölktänderna. Äggstockarna eller testiklarna är utvecklade. Rörelserna är kraftigare och fostret börjar kunna ändra läge i livmodern. Den lilla svansen har försvunnit och huvudet får alltmer mänskliga drag. Fostret har ett ansikte med spädbarns-profil. Hög rundad panna, liten uppnäsa och en mer markerad haka.

Källa: Familjeliv.se

Pappa-tips!

Gav Dick Sundevalls bok "Du ska bli pappa" till sambon idag. Han verkar gilla den. Det är liksom ingen 70-talsdoftande farbror-barbro-bok med miljarder torr fakta, utan den är kul skriven - av en pappa och med kommentarer, tankar och erfarenheter från andra pappor. Kul illustrationer också! På sajten Farsa.nu finns flera utdrag från boken i text och bild.



Källa: Farsa.nu
(från boken "Du ska bli pappa" av Dick Sundevall)

Hälsosamtal

Äntligen helg igen. Jobbar ju hemifrån på halvtid nu och tar det hyfsat lugnt, men mår ändå mycket bättre på helgerna eftersom pressen och stressen inte finns där på samma sätt. Konstigt hur "måsten" kan påverka måendet.

Imorse var jag på hälsosamtal (i grupp) på MVC. Inget sads väl egentligen som jag inte redan kände till, men det var i alla fall en ganska intressant film om fosterdiagnostik som väckte lite tankar.

Mest satt jag dock och var spyfärdig, trött och heligt förbannad över att någon av de blivande papporna på plats (hoppas jag iaf, än värre om det var någon av de blivande mammorna) som stank cigarettrök. Så sjukt äckligt att stå och bolma innan ett hälsosamtal för gravida. Urk. Dessutom när de flesta under dessa veckor är så känsliga för dofter. Kändes bara... fel.
Men så gör också hormonerna mig till en satkärring just nu.

Huvudvärken har vart lite bättre idag. Igår hade jag feber och blev en aning nojig, men även denna har lagt sig. Däremot verkar det som om foglossningen börjar kännas. Hade inte väntat mig det så här pass tidigt, men återigen - två kottar, dubbla symtom. Verkar det som.

Ska till en sjukgymnast om typ 10 dagar, så får vi se om jag kan lära mig hur jag ska gå, stå, sitta och ligga.

Snart är det UL igen - tjohooooo!

Morgonstund har uääääk i mund

Ännu en strålande morgon med galet illamående och toaletthulkande. It's getting old... Jättesvårt att få i mig någon frukost, men tvingade i mig fil och en macka för att hjälpa blodsockret lite. Hoppas dagens första Postafen snart börjar göra sitt jobb.

Tror jag borde ringa till läkaren och höra om sjukskrivning på halvtid... Klarade bara av att jobba några timmar hemifrån per dag förra veckan. Verkar bli detsamma denna vecka. Har så dålig koll på reglerna, men det känns i alla fall tryggt att de på jobbet känner till vad som händer.

På fredag ska jag på hälsosamtal, och nästa vecka är det ultraljud igen. Spännande! Idag gick jag in i vecka 9, så nästa vecka är kottarna inte längre embryon utan foster! :)


Vecka 9

Kroppen: Tandköttet blir uppmjukat och kan därför bli mer lättblödande, var därför extra noga med tandborstningen. Olika graviditetshormoner påverkar dig, man kan fortfarande känna sig trött och illamående, men det brukar gå över om några veckor. En del kvinnor har små blödningar tidigt under graviditeten, det är inte ovanligt att det sker när mensen brukade komma. Det kan bero på alla hormonförändringar och på att slemhinnorna i kroppen blöder lättare när man väntar barn. Om blödningen skulle göra ont ska du söka hjälp.

Embryot: Embryot är nu stort som jordgubbe, cirka tre centimeter och fötterna är cirka två millimeter stora. Halsen tar form och käkarna är färdigutvecklade. Munhåla och näsa förenas, öron och näsa kan nu ses och ansiktet börjar totalt sett få mänskliga drag. Känseln utvecklas och embryot kan redan nu få hicka ibland.

Det här händer under inskrivningssamtalet:
Du träffar din barnmorska som kommer att följa dig under graviditeten. Hon kommer att ställa en del frågor om hur ditt liv sett ut tidigare, som eventuella sjukdomar, läkemedel och din sociala situation. Hon kommer att upprätta en journal där allt som händer under graviditeten dokumenteras. Du får information om fosterdiagnostik. Om det är första barnet eller något speciellt med din graviditet erbjuds du ett läkarbesök.
Barnmorskan tar en del prover, som blodtryck, urinprov och äggvita och blodsockerprov.
Din partner är välkommen att följa med vid varje besök. Det är viktigt att du trivs med din barnmorska, om du inte gör det kan man be att få byta till någon annan.

Källa: Familjeliv.se

Zombien vaknar

Idag har illamåendet konstigt nog varit under kontroll. Inte ens en riktig kväljning, utan bara lite lätt molande illamående. Tog mig ut på en promenad i solen och kände mig ungefär som 97 år nyligen utsläppt på permis från långvården. Men det var skönt med frisk luft.

Gick bort till Apoteket och köpte mer Postafen, samt en jäkla massa frukt på affären. Har gått ganska bra att äta idag, även om jag blir mätt på typ 3 tuggor och måste vänta innan jag kan trycka i mig mer. Blev riktig middag till och med - makaroner och köttbullar och nu känner jag mig bara lite spyfärdig, inte alls som de senaste dagarna. Bra att ha fått i sig lite energi igen, det var välbehövligt.

Återstår att se om jag vågar mig till jobbet imorgon, eller om det är dags att börja spy igen efter denna korta återhämtning.

Käkar verkligen endast det jag är sugen på, vilket inte är speciellt mycket.
Lunchen idag bestod av champinjonsoppa (Varma Koppen), bönsallad med citron, galiamelon, påskmust och en croissant. Lär inte direkt dyka upp på någon restaurangs lunchmeny any time soon...

Magbild v 7 (6+6)

Dröjer nog till gravmagen, men fy fan vad svullen och plufsig jag känner mig... Knubbsäl.

Uuuääääk

Jahaja, vet inte riktigt om Lergianen var något att ha. Tog en i morse ihop med frukostmackan. Någon timme senare spydde jag. Efter detta har illamåendet dock varit lite bättre.

Ger upp. Verkar inte finnas någon bot på detta. Bara att vänta. Och att småäta.

Har i alla fall fått järntabletter nu, som kanske kan hjälpa mot min trötthet.
Vill bara sova, precis hela tiden...

Lergigan Comp

Illamåendet har fortsatt vara en trogen följeslagare som bekant. Postafen har väl förvisso tagit udden av det värsta, men illa mår jag ändå och tröttheten är enorm.

Hämtade just ut Lergigan Comp som den snälle gyn på Mama Mia skrev ut till mig i tisdags.

Tog precis en, och mår SJUKT illa just nu. Hoppas det klingar av snart.
Dumt att det inte står hur lång tid det tar innan tabletterna börjar verka, samt hur länge de verkar.

Ett plus med Lergigan är att de även minskar oro och ångest, vilket jag mer än tacksamt tar emot.

Återstår att se hur de funkar som sagt...

Snart ska jag äta Thai-mat. MUMS!

Förvirrad?

Är förvirring ett gravsymptom eller?

Kom just hem från jobbet, och krängde av mig jobb-paltorna för att "slip into something more comfortable". Insåg att jag tagit på mig två stycken BH:s imorse.

Öööööh...

Vecka 7 (6+3)

Vecka 7

Kroppen: Man kan känna sig illamående på grund av hormonerna och ha lite molande värk i underlivet, vilket är helt normalt. Sömnen kan rubbas, ofta beroende på att man måste man gå upp för att kissa. Magen kan kännas uppblåst på grund av att tarmarna arbetar långsammare. Vissa har redan ökat i vikt, men har du problem med illamående och kräkningar är det inte ovanligt att du istället har minskat i vikt. Det kan hjälpa att äta något litet innan du kliver upp ur sängen och att äta många små måltider.

Embryot: Embryot är nu en centimeter långt. Handled och fingrar skapas och händer och fötter kan urskiljas som små paddlar. Ansiktet börjar ta form och ögonen kan ses som små fördjupningar. Inne i huvudet finns det något som liknar blåsor, det ska senare bli hjärnan. Här kan man med ultraljud se embryots hjärtaktivitet.

Tips mot illamående

Ät lite men ofta: CHECK!

Ät gärna något litet innan du kliver ur sängen: CHECK!

Drick vatten: CHECK!

Stressa inte: *host*...

Ingefära och papaya kan minska ditt illamående:
Testat ingefära, hjälpte inget speciellt.
Får väl köpa en papaya också...

Undvik stekt mat, fet mat, kryddig mat och kaffe:
Kaffe skulle jag nog spy om jag drack nu, klarar inte ens av lukten.
Känner mig mer känslig mot kryddor.
En del stekt mat och fet mat slinker nog ner då och då trots allt...

Det finns mediciner vid kraftigt illamående:
Postafen tas regelbundet, morgon och kväll. Tar inte bort allt, men lindrar i alla fall lite verkar det som.

Källa: Familjeliv.se

Två små hjärtan...

I morse var det äntligen dags för VUL. Nervös så in i helvete var jag. Fullständigt säker på att båda kottarna hade gett upp innan de ens börjat leva.

Var på Mama Mia på Karlaplan, hos en supertrevlig manlig gyn som hade en skön avslappnad attityd som lugnande mig massor. Väl i stolen hann jag knappt reagera förrän han hittat kottarna och jag såg direkt att den enas hjärta pickade. Vid närmare titt på den andra visade det sig att det pickade på där också.

MÄKTIGT! Behöver väl inte ens skriva att tårarna rann... :)

Ska tillbaka om tre veckor ungefär och hälsa på kottarna igen! Undrar hur stora de blivit då...

Idag var de bara små mini-räkor.


Kotte 1 var lite mer linslus denna morgon.
Kotte 2 gömmer sig en smula.

AAAAAAAAAAAAAAARGHHHHHHHH!!!

Jag. Blir. Galen.
Mår. Så. Illa.

Ska testa:
1. Färsk ingefära
2. Postafen

Hur länge kan det hålla på såhär? Har bara mått illa i några dagar, men är redan helt slut.
Faaaan, vad klen man är. :(

Vecka 6 (5+4)

Vecka 6

Kroppen: Du kan känna av graviditetssymtom som yrsel och bli lite darrig i benen emellanåt, särskilt om man har stått länge eller reser sig häftigt. Brösten kan ömma lite och bli en aning större. Det är också vanligt att man blir väldigt trött. Du kan få lite pormaskar i ansiktet till följd av hormonerna. Du bör avstå från alkohol och rökning från och med nu. Alkohol, nikotin och andra droger är extra skadliga tidigt under graviditeten, då det är en väldigt känslig period.
Det är även dags för dig att ta kontakt med barnmorskemottagningen.

Embryot: Embryot växer cirka en millimeter om dagen. Det är lika stort som en ärta, det vill säga tre-fem millimeter. Det har fortfarande en svans som senare blir till ben. Embryot utvecklar det som ska bli nervsystem, det visar sig nu i form av tunna trådar. Fosterhinnorna har bildats, men än så länge finns inte mycket vatten att tala om.
Kroppens organ börjar bildas på allvar, stämband och underkäke börjar ta form. Innerörat skapas, hjärtat slår med en kammare och munöppningen är skapad. Nu skapas en skiljevägg i hjärtat, navelsträngen, lungor, bukspottkörtel, sköldkörtel och lever.

Källa: Familjeliv.se

hCG-nivåer

De ringde från SöS nyss och meddelade att mitt hCG-värde ligger på 27000, och att det i och med det hade fördubblats sedan i förrgår. Tyder på en normal graviditet således. Började förstås googla på hCG, och hittade följande tabell.

Normalt finns dessa mängder av graviditetshormonet hCG i kroppen under graviditeten:

Vecka 3: 5 - 50
Vecka 4: 4 - 426
Vecka 5: 19 - 7 340
Vecka 6: 1 080 - 56 500 (Mitt värde i v. 5+4: 27000)
Vecka 7-8: 7 650 - 229 000
Vecka 9-12: 25 700 - 288 000
Vecka 13-16: 13 300 - 254 000
Vecka 17-24: 4 060 - 165 400
Vecka 25-40: 3 640 - 117 000

Mängden mäts i (hCG i mIU/ml)

Med tvillingar har man tydligen högre halter av hCG = mer symptom (oftast). Kan ju säga att illamåendet nu har kopplat sitt grepp om mig. Kräks inte (ännu) men fyfan för detta eviga, molande illamående. Det lägger sig i stort sett enbart när jag tuggar på något...

Har dessutom en hemsk huvudvärk som Alvedon inte biter på det minsta. Känner mig SJUK kort sagt.

Men magontet på vänster sida har i alla fall lagt sig. Har bara lite små känningar i livmodertrakten nu.

Dags för ny genomgång av kylskåp och skafferi...

Kottarna?!?

Blev för orolig över värken på vänstersidan i förrgår, så vi åkte till gynakuten. De var supergulliga och förstod min oro. Fick komma in på VUL snabbt. Väl där var gyn tyst väldigt länge, och jag blev allt mer säker på att det inte fanns något i livmodern.

Men så visade hon oss på skärmen. Inget foster syntes ännu, för tidigt för det sa hon. Men där fanns en hinnsäck. Och inte nog med det. EN HINNSÄCK TILL. Det verkar alltså röra sig om tvillingar. Chocken var total.

Den ena hinnsäcken var större, rundare och hade en antydan till foster inuti. Den andra var mindre, plattare och såg tom ut. Det kan bero på att det är tidigt ännu, men det kan också vara ett tecken på att den ena kommer tillbakabildas eller stötas bort. Återstår att se.

Idag var jag på KemLab och tog hCG-prover för att se om nivåerna ökat som de ska. De hör förhoppningsvis av sig under dagen.

Och snart är det dags för VUL igen. Hoppas de kan se mer då. Vill så gärna se ett hjärta, men det kan vara för tidigt på tisdag också.

NERVÖÖÖÖÖÖS!!!

Smärre sammanbrott

Usch, denna oro...
Bröt ihop totalt igår eftersom min växtvärk (eller vad det nu var) strålade ut på vänster sida enbart. Vänster sida som är den sida jag har äggledaren kvar på. Livrädd för utomkveds, verkligen livrädd. Var nära på att åka in till SöS igår kväll, men efter att ha läst och skrivit en del på FL-forumet lugnade jag mig lite.

I morse hade jag inte ont alls, men nu har jag små stick eller hugg på just vänster sida. Inga kraftiga smärtor, men ändå. FAN, varför kan det inte bara kännas på andra sidan istället?

Ska jag behöva åka in? Vet varken ut eller in...

Good times

Aaaaah, hemma från jobbet. Alltid skönt, men extra skönt just nu. Fortfarande trött, men sov i alla fall betydligt bättre i natt.

Idag har det varit en bra dag, utan massa oro. Har tänkt positivt och verkligen tänkt att "JA, det ÄR en bebis därinne, och den ÄR frisk". Trots att jag inte alls vet om det är så. Försöker tänka på att det ju trots allt oftast går bra. Lätt att noja upp sig helt sjukt mycket när det mesta man läser är skräckscenarior.

Men än så länge tyder ju inget på att det skulle vara något fel. Har inte några kraftiga smärtor och inga blödningar. Gravhormonerna verkar stiga. Längtar efter och bävar för VUL den 23:e.

TJOOOOBIDOOOOOOOOOOOOOOOOO! :D

And it keeps on...

Tröttheten fortsätter med oförtruten kraft. Igår lade jag mig vid 22.30, men det kröp i hela kroppen och tankarna snurrade av oro. Somnade inte förrän vid 02, och vaknade 3 ggr under natten av att jag var kissnödig. Blev inte mycket sömn allt som allt och jag har känt mig som en urkramad disktrasa hela dagen idag.

Tog ett nytt analogt CB-test nu på kvällen och plusset kom fram direkt och var starkt och fint. Skönt, inga tecken på något missfall eller att något annat skulle vara fel. Inga blödningar, ingen stark smärta. Bara den här diffusa smått olustiga fladdrande känslan därinne. Är nog mest oro skulle jag tro.

Fjärilar i magen.

Rädd

Har lite molvärk idag i ljumskarna och svanken. Tycker det känns lite mer på vänster sida. Jobbigt. Blir så jävla orolig.

Fan fan fan fan, vill sluta känna efter. Tycker ändå det känns tydligt på vänster sida. Orkar inte...

ZZZzzzzZzzzZzzzzzzz

Denna trötthet är galen.

Frukt!

Har svettats som en gris i natt. Vaknade vid 6-tiden och kände mig helt stissig så jag lade mig på soffan och satte på teven. Somnade som en stock efter några minuter.

Har ett tydligt sug i magen när jag vaknar nu. Det har kommit även på kvällen och natten när jag försöker somna. Inser att vi alltid borde ha frukt hemma. Bananer typ.

Åh! Fil och banan!


Vecka 4

Kroppen: Det är dags för mensen – men den kommer inte. Nu kan du känna att du blivit gravid! När du är gravid ökar halten av progesteronhormon i kroppen vilket kan göra att du känner dig trött. Ett annat vanligt tecken är att man måste gå på toaletten och kissa oftare.

Embryot: Celldelningen fortsätter. Morulan delar sig än mer och det bildas en ihålig cellklump som kallas för blastocyst, denna bäddar in sig i livmoderslemhinnan som i sin tur blir tjockare och mer blodrik. De celler som ska bli moderkaka och hinnor skapar först kontakten med moderns blodkärl och bildar ett förstadium till moderkaka, samt börjar producera graviditetshormonet hCG. Embryot borrar ner sig allt djupare i livmoderslemhinnan och runtom bildas en vätskefylld säck, fostersäcken. I fostersäcken ligger barnet skyddat fram till födseln. Intill fostersäcken har gulesäcken bildats, den tar hand om blodkroppstillverkningen och förser embryot med näring tills moderkakan är klar att ta över regleringen av näringstillförseln. Ingången till livmoderhalsen sluts samman av en slempropp och skapar en trygg och tillsluten miljö för barnet.

Källa: Familjeliv.se

Överkänslig

Jag känner efter. Minsta lilla tecken på att något skulle vara fel. Minsta lilla smärtkänning på vänster sida får mig att tro att Kotten sitter i äggledaren istället för livmodern. Det tar en hel del energi märker jag. Är en zombie på jobbet, så vansinnigt trött.

Dessutom lättirriterad och grinar för allt och inget. Jävla hormonmonster redan? Patetiskt.

Konstigt att reagera så - arg för småsaker, ledsen för småsaker, när jag egentligen är så jävla glad att jag är gravid. Min hjärna är dum i huvudet.

Jag är så galet, overkligt lycklig. Samtidigt som jag är livrädd.

Phu.

Det sjunker in...

Vi bestämde oss för att skjuta skarpt och redan på första försöket small det till och blev ett plus.
Overkligt är det, och på grund av ett tidigare utomkvedshavandeskap då jag blev av med en äggledare, är jag förstås livrädd att något ska gå fel.

Men samtidigt så hoppfull. Var hos barnmorskan idag och ställde massa frågor. Bokade även tid för tidigt ultraljud som jag ska göra redan i vecka 6. Förhoppningsvis kan de redan då se om Kotten bosatt sig på rätt eller fel ställe därinne.