Fosterdiagnostik?

Inskrivningen är avklarad - herregud vad mycket som skulle avhandlas där, blev helt slut. :)

Nu måste vi bestämma oss för hur vi vill göra med fosterdiagnostik och jag tycker det är så himla svårt... Det är ju alltså KUB-test i första hand eftersom jag inte är över 35 år. Blodprov tas och sedan mäter man nackspalten hos fostren på ultraljud. Dessa värden används sedan för att räkna ut sannolikhet för kromosomavvikelser. Får man ett värde som är högre risk än 1/200 så erbjuds man att gå vidare med fostervattenprov.

Frågan är ju vad man skulle göra om det visade sig finnas kromosomavvikelser. Jag vet inte hur jag skulle reagera. Jag vet att jag skulle älska mina barn oavsett, men jag är rädd att inte klara bördan. Rädd att jag inte har egenskaperna som krävs för att kunna ta hand om ett handikappat barn.

Hela livet vänds redan upp-och-ned i och med att man blir förälder för första gången. Sedan är det dessutom två bebisar på samma gång, vilket är grymt roligt men också har gett upphov till mycket oro över hur det ska gå. Tanken på att därtill lägga svåra handikapp... Jag blir så förvirrad.

Ibland önskar man nästan att man inte kunde ta reda på så mycket som man faktiskt kan idag.