Överkänslig

Jag känner efter. Minsta lilla tecken på att något skulle vara fel. Minsta lilla smärtkänning på vänster sida får mig att tro att Kotten sitter i äggledaren istället för livmodern. Det tar en hel del energi märker jag. Är en zombie på jobbet, så vansinnigt trött.

Dessutom lättirriterad och grinar för allt och inget. Jävla hormonmonster redan? Patetiskt.

Konstigt att reagera så - arg för småsaker, ledsen för småsaker, när jag egentligen är så jävla glad att jag är gravid. Min hjärna är dum i huvudet.

Jag är så galet, overkligt lycklig. Samtidigt som jag är livrädd.

Phu.