Hej, hej, tjena.

Pappa till kottarna här som fått tillgång till att skriva på bloggen vilket känns jobbigt, bra och roligt;

Jobbigt eftersom det här med publik (även om det är anonymt) pladdrande på Internet var något jag slutade med för åtta år sedan.

Bra eftersom jag tror det kan bli en bra kommunikationskanal för mig och Mamma Kotte. Vi är båda barn av kommunikationssamhället och har lättare att uttrycka oss konstruktivt genom skriven text i diverse digitala medier :)

Roligt eftersom det här kommer vara något som kommer finnas kvar hos familjen, för alltid. En upplevelse, tankar och känslor som blir dokumenterad grundligare än generationen innan oss. Kom igen, våra föräldrar: Ett fotoalbum med gulnande bilder. Det förmedlar inte riktigt på samma sätt som en blogg med tankar, bilder och filmer.

Första tanken var att skriva ett inlägg som sammanfattade allt, jag känt fram till dags datum, men det blir ju varken roligt eller bra. Jag får helt enkelt spara på tankarna och återkomma.